Innan jag blir som dom som vet
Hon lär sig långsamt. Hon kanske inte lär sig allt, hon kommer vara perfekt i mina ögon ändå.
Hon klappar händerna nu. Två år i december och jag jublar över att hon klappar händerna.
Så fort allt ändras.
Jag var inte den här personen förut.
Jag förstod inte hur det var att vara mamma till ett utvecklingsstört barn.
Jag har kunnat läsa om det, se på tv, haft nära släktingar med grav utvecklingsstörning nära mig hela livet. Ändå har jag aldrig förstått.
Men jag minns en sommar när jag var liten och jag promenerade med mamma. Jag frågade om A som har Downs syndrom.
-önskar du att han var frisk?
Ja det gör jag väl sa mamma.
- men då Hade han ju inte varit A, minns jag så tydligt att jag sa.