Jag önskar jag var rik som ett troll. Så jag aldrig behövde fundera vad jag ska ta mig till om vi inte får vårdbidrag, bara veta att jag kommer kunna ta hand om henne. Inte behöva bry mig om vad samhället tycker och om hon klarar de omöjliga kriterierna. Hon är snart 1,5 år. Föräldrarpenningen börjar nå sitt slut. Tiden börjar hinna ikapp trots att jag är inne i bubblan. Jag vill ta hand om mitt barn, jag har ju fött henne. Jag vill inte lämna över ansvaret till samhället, är det så svårt att förstå? Jag vet att människor och framförallt kvinnor sk vilja bli egna och inte behöva må dåligt för att barnen börjar dagis och hoppa ut i världen och studera och jobba. Men det här är en annan situation, min unge behöver inte börja på dagis hon behöver sin mamma. Jag behöver ta hand om henne och jag behöver samhällets stöd. Får jag ta hand om henne? Utan att nån börjar prata om avlastning och skit. Jag behöver avlastning från människor som inte tycker man kan vilja ta hand om sin egen familj. Dagis är jättekul men vet ni vad som också är kul? Att ha föräldrar som kan och vill ta hand om en. Dagis är ingen utbildning, det är en lösning för jobbande människor. Som numera folk inte tror de klarar sig utan, vem ska ta hand om mitt barn jag orkar ju inte jag duger inte. Gah sorry är lite irriterad på livet just nu.
